Forskares översikt: Från en släktgård till ett placeringsobjekt
En genomsnittlig finländsk skogsägare är 60 år gammal och har antingen fått sin skog i arv eller genom att köpa en släktgård. Genomsnittsåldern för skogsägare kommer att öka under de närmaste åren och ägandet koncentreras i städer, men samtidigt förändras skogsägandets karaktär. Skogsfastigheterna blir så småningom en del av kapitalförvaltningen, på samma sätt som bostäder och aktier.
Traditionellt har endast 15 procent av skogsägarna köpt sin skogsfastighet på den fria marknaden. Under de senaste tio åren har skogsfastighetsaffärerna ökat med 60 procent, samtidigt som den skogsareal som byter ägare har fördubblats.
"Nuförtiden hör ett skogsskifte allt mer sällan till en släktgård – man köper och säljer skog precis som andra placeringsobjekt", anser Harri Hänninen, forskare vid Naturresursinstitutet.
Genomsnittsåldern för skogsägare ökar ständigt och allt fler går i pension. Av skogsägarna hör dubbelt så många till de stora årskullarna som av befolkningen i stort, vilket innebär att skogstillgångarna så småningom börjar övergå till yngre personer, i huvudsak stadsbor. För tio år sedan bodde fortfarande över hälften av skogsägarna på landsbygden, medan andelen nuförtiden är mindre än hälften.
"Antalet distansskogsägare ökar, vilket skapar efterfrågan på skogstjänster. När man inte längre bor nära sin skog minskar den självverksamma skogsvården. För skogsservicemarknaden ger detta nya möjligheter till utveckling", säger Hänninen.